Språket och språkliga förutsättningar

Språk kan uttryckas i tal eller skrift, och de flesta barn som föds lär sig tala utan problem. Barn är biologiskt disponerade för detta och alla barn runt om i världen lär sig tala vid ungefär samma ålder och på ungefär samma sätt, dvs. utvecklingen följer samma mönster trots olika språkdräkt. Talet utvecklas utan undervisning och i naturliga här- och nu-situationer. Vid skolstarten är de flesta barn förvånansvärt goda talare med tanke på den korta tid de haft till förfogande för att lära sig ett så komplicerat system.

Det kan vara viktigt att känna till att språket har flera îsidorî och att alla dessa inte blir färdiga samtidigt hos barnet. Vid sju års ålder talar de flesta barn îrentî, dvs. de bemästrar språkets fonologiska sida. De har också lärt sig den talade vardagsgrammatik som de hör användas runt omkring sig. Det återstår dock en hel del komplicerade syntaktiska konstruktioner att lära sig under skoltiden. Ordförrådet utvecklas dock under hela livet.

När barn vid skolstarten ställs inför kravet att lära sig läsa och skriva innebär det att de måste kunna inta en distanserad och reflekterande hållning till språket. De måste lära sig att vid behov skifta uppmärksamhet från ordens innehåll och betydelse och lyssna till hur de låter. Vårt alfabetiska skriftsystem förutsätter denna förmåga. När barnen skall skriva så att någon annan förstår så måste de kunna sätta sig in i läsarens situation. Vad vet han eller hon? Vad behöver han eller hon veta mer?

Läs mer:
Att läsa och skriva. En kunskapsöversikt baserad på forskning och dokumenterad erfarenhet (2004) se även Att läsa och skriva. Forskning och erfarenhet (2007).

poster_fsk-bokstavljud