Barns läsning och självbild

Med självbild menas de uppfattningar om och attityder till sitt eget jag som varje människa har. Det kan vara övergripande uppfattningar om hela personen, en slags global självbild, eller uppfattningar som är knutna till en speciell egenskap eller förmåga. Hur ett barn i åldern 5-11 år ser på sig själv kan handla om att känna sig värdefull och omtyckt av mamma och pappa och andra för barnet betydelsefulla personer, s.k. signifikanta andra.

En annan sida av självbilden har att göra med hur bra barnet är på att klara av vissa uppgifter. En sex- eller sjuåring som börjar i skolan möter tidigt förväntningar på att lära sig läsa och skriva. Samtidigt som barnet lär sig behärska fler och fler av de svårigheter som hänger samman med att lära sig läsa så skapar barnet en bild av sig själv som läsare. Går läsutvecklingen någorlunda lätt, utan alltför många frustrerande situationer, så utvecklas en positiv lässjälvbild: îJag är bra på att läsaî. Ett barn som tidigt stöter på många till synes oöverstigliga problem vid lästillägnandet utsätts för risken att så småningom utveckla en negativ lässjälvbild.: îJag är dålig på att läsaî.

Det finns ett starkt grundläggande behov hos alla människor att få känna sig värdefulla, respekterade och kompetenta. Stora problem inom ett så viktigt område som lästillägnandet leder till känslor av obehag och frustration. Ett naturligt sätt att undvika dessa negativa känslor är att med alla medel undvika att läsa, vilket leder till att barnet inte uppnår flyt i sin läsning. För att uppnå flytande läsning måste man läsa stora mängder text. Här finns inga genvägar. Ingen blir en god läsare bara genom att rent teoretiskt förstå hur man gör när man läser.

Barn som med alla medel försöker undvika att läsa får inte den läsmängd, dvs. de antal sidor eller timmar som krävs för att ordavkodningen skall ske automatiskt utan ansträngning dvs. med flyt. Detta inverkar i sin tur på läsförståelsen och ordförrådets tillväxt. Om alltför mycket av barns tänkande upptas av att komma på vilket ord de just läser så blir det mindre tankekraft kvar att ägna åt att förstå och dra slutsatser från hela texten. En stor del av det passiva ordförrådet, dvs. förrådet av ord man förstår men inte använder i dagligt tal, tillägnas via läsning. En god läsförmåga blir allt mer avgörande ju högre upp i grundskolan barnet kommer. Kraven på att snabbt läsa allt större mängder text och att dra slutsatser och reflektera över texternas innehåll ökar med varje skolår. En alltför mödosam avläsning, som tar alltför mycket tankekraft, blir därmed en allt allvarligare stötesten i tillägnandet av kunskaper i skolan.

Det är alltså viktigt att man som lärare är medveten om betydelsen av att stödja barns utvecklande av en positiv lässjälvbild så att de behåller lusten och viljan att läsa. En välplanerad undervisning i små steg minskar risken för tillfälliga frustrationer och hjälper barn att långsamt bygga upp en tilltro till sin egen förmåga. Uppmuntrande och positiva omdömen från lärare som ser de framsteg barnet gör hör också till en skolmiljö som gynnar barns självbildsutveckling. Slutligen är aktivt arbete med barnlitteratur i skolan ett sätt att få barn att inse vilken glädje och stimulans som böcker kan ge. Om böckernas innehåll upplevs som tillräckligt lockande kan läsaren ta sig igenom texten trots vissa svårigheter.

Källa

  • Taube, K. (1988). Reading acquisition and self-concept. Doktorsavhandling. Umeå: Umeå universitet.
  • Mer att läsa om barns självbild och läsning finns i:
  • Taube, K. (2007). Barns läsinlärning och självförtroende. Stockholm: Norstedts förlag.
  • Swalander, L. (2006). Reading achievement: Its relation to home literacy, self-regulation, academic self-concept, and goal orientation in children and adolescents. (Diss.). Lund Department of Psychology, Lund University.